.

Vet inte vad jag ska göra, denna känsla av att vad man än gör så går det bara inte åt varken det ena hållet eller det andra. Måste operera ut en tand som sitter för långt in för att dra ut. Jag är rädd som in i helvete. Jag vill bli nedsövd och få det överstökat, bara sova och sen vakna och ha det klart. Men mamma är rädd för riskerna med narkosen, jag är allt hon har. Jag vågar inte göra det i vaket tillstånd, inte ens med massa droger och lustgas. Och om jag inte gör det så kan jag inte få min tandställning och om ett halvår fyller jag 19 och då flyttas jag till vuxentandvården och allt blir svårare. Så vad ska jag ta mig till? Allt är så stressat och jag och mamma bråkar 24/7. Nu ringer mamma runt till läkare och hypnotisörer och gud vet vad, hon är berädd att spendera hur mycket som helst på saker som jag innerst inne vet inte kommer hjälpa. Jag ser narkosen som mitt enda alternativ lixom. Och tänk om hon har rätt? Tänk om jag inte vaknar, tänk om jag är den där 1 på 100.000 som dör. Tänk om hon måste fortsätta livet utan mig. Skulle jag se henne då från andra sidan där hon stod och ångrade att hon inte hade förbjudit mig? Jag tillochmed drömmer om allt det här, och vad värre är, på nyheterna i förrgår så berättade dom om oförklarliga dödsfall av narkos. Vad lägligt lixom... Vad ska jag ta mig till?